Idas idéer

Jag ska nu berätta om min familj.

Vi börjar nerifrån och fortsätter uppåt.

Lillelillebror, tre år: En galen, men otroligt söt treåring som älskar dinosaurier och "farliga" och "coola" leksaker. En traditionell pojke kan man nog säga. Och vår Toker.

Lillasyster, sex år: Här har vi en tjej som gillar rosa, lila och rött. Hon är tvärtemot sin lillebror, förutom att hon också är otroligt vacker. Mörkbruna ögon, långa ögonbryn, lång hals och en jättesöt näsa. Hon är mycket smart, men hennes humör på morgonen och när hon har för lite blodsocker är hemskt. Hon är vår Butter.

Lillestorebror, snart nio år: Min äldste lillebror, som lär sig varje datorspel på en minut. Han har en stor släkt: En storebror, en storasyster, en lillebror, en lillsyster, en mamma, en pappa, massa kusiner, en farmor, en farfar, en morfar, en mormor, en moster, en morbror, två farbröder – men ingen faster. Han är lugn som en filbunke, söt som socker och glad som en lärka! Han är vår Glader.

...
(Här kommer jag storleksordningen, men vi tar mig sist).
...

Storebror, fjorton år: Min storebror som gillar datorspel lika mycket som sin lillebror. Han älskar nudlar till lunch, och är vår räddare i nöden när maten är slut hemma. Då sätter han sig lugnt på cykeln och cyklar till affären 4 kilometer bort. Han är mycket klok, och är otroligt stolt över att ha fått MVG i svenska. Det går väl genom generna? Och han har en blogg, men jag vet inte vad den heter. Han är vår Kloker.

Pappa, 42 år: Min pappa, som är mycket smart älskar att sova, men får inte så mycket tid till det. Han sitter vid datorn varje dag, han är experternas expert på datorn. Han är vår Trötter.

Mamma, 42 år: Mamma, som alltid städar köket, utan att klaga eller be om hjälp. Hon dammsuger hela huset, skurar alla golv. Hon har fobi mot att slänga saker. Varje morgon snyter hon sig, på ett Lottensätt, som är gulligt och elefantlikt. Hon är vår Prosit.

Och jag, tolv år: Jag gillar sport, Johnny Depp, och har ett väl dolt intresse; jag älskar mode, men det syns inte på min klädsel. Men jag vet precis vad man ska ha på sig, fast vill själv inte ha det. Jag är mycket blyg, väldigt blyg, vågar knappt köpa något i en affär, eftersom man måste betala i kassan där det står ett affärsmonster, som jag ju måste konversera med. Allas Blyger, det är jag det.

Och Bästisgrannens familj, de är Snövit allihopa.

Mamma, förresten ... tapetisk? Jo, hon har tapetserat nästan hela vårt hus och halva Bästisgrannens hus, och det är ju knappast patetiskt.