Idas idéer

Denna vecka ska vi (Storebror, Mellanbror, Bästisgrannens sjuåring, och nioåring) vara på ett orienteringsläger. (Ni vet orientering, man har en karta och en kompass, och sedan springer man ut i skogen och letar efter skärmar som sitter uppsatta.)

Jo, eftersom att Bästisgrannens barn inte riktigt har fått in det där med symbolerna på kartan (alltså t.ex. en sten är en liten svart prick, en stig är en streckad linje), så sprang jag med dem.

De var jätteduktiga, men sjuåringen var nog lite förvirrad.

– Okej, vilken stig ska vi välja, den högra eller den vänstra? frågar jag sjuåringen.
– Den högra! vrålar han till svar.
– Nej, titta på kartan först, säger jag lite fnissigt.

Han tittar ner på kartan, och tittar på helt fel område.

– Joo, vi ska dit!
– Lilla du, här är vi, säger jag och pekar på rätt område.
– Jaa, nu vet jag! Vi ska springa tillbaka! Jag är jättetörstig!

Jag tittar på nioåringen, och hon svarar:

– Vi ska till vänster.

Några minuter senare, när vi har hittat tre kontroller som ligger jättenära, så man ska förvilla sig själv, frågar jag sjuåringen:

– Kan du se kontrollen?
– Nä, säger han. (Kontrollen är på stenen han sitter på.) Jag är så törstig!

Nioåringen springer fram till den och stämplar.

– Oooh, jag kan se den!, ropar han och stämplar han också.

Nu var vi på väg till nästa kontroll, och jag frågar sjuåringen:

– Vet du var vi är?

I hans händer håller han en lång pinne, och inget annat.

– Var är din karta?
– Ehh, jag trodde du hade den, jag håller ju i pinnen!
– Vänta här, säger jag och springer iväg och letar efter kartan. Till slut hittar jag den, under tre andra lika långa pinnar, som sjuåringen håller i.
– Här, säger jag och räcker sjuåringen hans karta.
– Jaa, jag vet var vi ska, vi ska till höger! Du, jag är så törstig!

Jag suckar. Till höger finns det ingen stig, bara ett träsk.

– Sjuåringen, det finns ingen stig till höger, och du har ju inte kollat på kartan, eftersom du glömde den.
– Nä, jag har inte glömt min karta, den är ju här!

Man kan ju inte bli arg på honom, han är ju så söt.

Till slut kom han, och hans syster, i mål, och drack fyra glas saft var. Sjuåringen räcker mig sin karta.

– Nej, den här får du ta med dig hem, säger jag.
– FÅR JAG DEN?! säger han med öppen mun.
– Jaa, det är klart.

Han stoppar lyckligt ner kartan i fickan, och springer iväg och leker plåsterkull med de andra barnen.

Vad kommer att hända idag?