Klirr, kraaas, boom!
Det blev ingen Orientering part 2, för sjuåringen och nioåringen blev helt enkelt för duktiga och gjorde inga roliga misstag.
Av mina fantastiska baskettränare, har alla tjugo i mitt basketlag fått två uppgifter att göra under sommaren: Att växa sig långa som träd, och att skjuta hundra skott i veckan. Jag måste ha gjort den första uppgiften riktigt bra, eftersom att alla släktingar och kompisar till mamma och pappa hela tiden konstaterar:
– Oj, vad du har vuxit!
– Du har ju blivit utdragen!
– Du är nog den som växer mest nu ...
– Väldigt vad lång du blivit.
Jaa, jag vet att de bara menar väl, men det är nog de tristaste replikerna i alla barns historia.
Nåväl, jag höll på att göra den andra uppgiften, att skjuta skott på basketkorgen som Skotten har byggt till oss. Jag tycker det är så kul med basket, så jag satte hundra skott istället. Det tar tre gånger så lång tid känns det som.
Jo, när jag ska skjuta det nittionionde skottet (jag måste så klart skjuta det tio meter från korgen) hör jag:
– KLIRR, KRAS, BOOM!
– Aaaaah!
Jag tittar in genom buskarna och ser pappa, mamma och bordet – som vanligtvis står på altanen – uppochner. Och alla glas med värmeljus – som stod på bordet – ligger under bordet.
– Nej! skriker mamma. Ånej, mina fina glas. Olle, kan du plocka upp allt, jag blir så ledsen. Jag oljar altanen så länge. Snyft.
Jag vet fortfarande inte vad som hände, men pappa sa åt mig att plocka upp allt krossat glas från gräsmattan! Fnys, lilla jag, som bara gjorde min läxa ute på gatan, och knappt såg olyckan!
Hm, nästa gång jag spiller ut saft på golvet, ska jag säga åt pappa att torka upp det. Då är vi kvitt!
Av mina fantastiska baskettränare, har alla tjugo i mitt basketlag fått två uppgifter att göra under sommaren: Att växa sig långa som träd, och att skjuta hundra skott i veckan. Jag måste ha gjort den första uppgiften riktigt bra, eftersom att alla släktingar och kompisar till mamma och pappa hela tiden konstaterar:
– Oj, vad du har vuxit!
– Du har ju blivit utdragen!
– Du är nog den som växer mest nu ...
– Väldigt vad lång du blivit.
Jaa, jag vet att de bara menar väl, men det är nog de tristaste replikerna i alla barns historia.
Nåväl, jag höll på att göra den andra uppgiften, att skjuta skott på basketkorgen som Skotten har byggt till oss. Jag tycker det är så kul med basket, så jag satte hundra skott istället. Det tar tre gånger så lång tid känns det som.
Jo, när jag ska skjuta det nittionionde skottet (jag måste så klart skjuta det tio meter från korgen) hör jag:
– KLIRR, KRAS, BOOM!
– Aaaaah!
Jag tittar in genom buskarna och ser pappa, mamma och bordet – som vanligtvis står på altanen – uppochner. Och alla glas med värmeljus – som stod på bordet – ligger under bordet.
– Nej! skriker mamma. Ånej, mina fina glas. Olle, kan du plocka upp allt, jag blir så ledsen. Jag oljar altanen så länge. Snyft.
Jag vet fortfarande inte vad som hände, men pappa sa åt mig att plocka upp allt krossat glas från gräsmattan! Fnys, lilla jag, som bara gjorde min läxa ute på gatan, och knappt såg olyckan!
Hm, nästa gång jag spiller ut saft på golvet, ska jag säga åt pappa att torka upp det. Då är vi kvitt!
Men nu glömde du ju att tala om att du de facto -- och med den äran -- dammsööög gräsmattan! Med dammsugare alltså!
Dammsugaren har nu drabbats av dammlunga och andas endast stötvis.
Posted by
Lotten Bergman |
18 juni, 2006 20:11
Du växer inte bara bra, du skriver bra och roligt också. Nu fick jag äntligen reda på vad som hände - när alla mina ljusstakar blev kraschade - och vem det var som fick städa upp. I morgon bakar vi en kaka.
Posted by
bästisgrannen |
18 juni, 2006 23:12
Nämen! Var är alla bildbevis?
Uppamanar alla mian vänner och kolleogr att läsa din blogg! Du är minst lika rolig som mor din!
Posted by
Anonym |
19 juni, 2006 10:10
Bästisgrannen: Jaa, jag tycker absolut att vi bakar en kaka. Något nytt kanske?
Kicki: Tyvärr hann jag inte ta någon bild, eftersom att mamma inte ville ha kvar det, hon avgugade de där glasen. Jag tänkte på att ta en bild, men då sa den dumma fadern att jag skulle städa. Typiskt!
lqxxsksj: Låter som att jag ska valla mina skidor av någon konstig anledning ...
Posted by
Anonym |
19 juni, 2006 10:57
Denna historia påminner mig om när jag kvaddade den nya bilen 1969 tror jag det var!
Vi hade en alldeles NY,glänsande Citroën Deesse, ljusblå med vitt tak.
Jag skulle göra några ärenden i sta´n, hade pojkarna 9,7 och 5(pappa) med i bilen.
Jag var trött efter en hård dag på jobbet. Jag ville EGENTLIGEN inte göra ärendet på biblioteket, men SKÄRPTE MIG och körde in på den enkelriktade gatan dit.
Krasch,BOOM;
Runt hörnet kommer en liten lastbil MOT KÖRRIKTNINGEN och blir stående front mot front - hela min motorhuv ett dragspel - bogsering och taxi hem, eländes elände...
LIKHETEN?
Jo, hade jag inte varit plikttrogen och tagit vägen om biblioteket hade det aldrig hänt!
Liksom Du ju egentligen var dygdig som tränade!
Jag hade en klok moster ELSA (jfr Orangeluvan!??) som alltid i Krissituationer sa´:
" Det är världsligt"
meaning:
Alla är friska och helbrägda - materiella skador kan alltid återställas!
Posted by
den blyga |
19 juni, 2006 16:42
Tusen tack för hjälpen, Ida.
Posted by
Olle |
19 juni, 2006 21:00
Jaa, farmor, det påminner ju om när mamma körde in i något och backspegeln förstördes, vintern 1998.
Olle: Varsågod! Och, jag kan torka upp min saft helt själv!
Posted by
Anonym |
20 juni, 2006 20:45
Det är SKILLNAD på att kvadda en HELT NY BIL och att skada en backspegel. Det var förresten på lille EUT som nu är i Eskilstuna.
Sedan vet jag mycket väl att när det gäller riskfaktorn för inte bara materiella skador var episoden 1998 avsevärt mer avancerad! tala om änglavakt!
Posted by
den blyga |
21 juni, 2006 07:49