Idas idéer

En i mitt lag, Sofie, blev i tisdags påkörd av en lastbil. Hon skulle då inte överleva natten, enligt läkarna, men Sofie kämpade på, som hon också alltid gör på planen.
De har tagit bort resperatorn, och läkarna säger att läget är stabilt, och att det ser ljusare.
Hon hade hämtat sin lillebror från skolan, och skulle cykla hem. På vägen hem finns ett övergånsställe med fri sikt, så de cyklade över. På något sätt, fastande Sofie och cykeln i lastbilen, och hon flög några meter och landade på huvudet. Hjälmen föll av, så hon har en blödning i hjärnan. Inga andra kritiska skador på kroppen.

Jag mår så dåligt av det, av att man inte får veta hur det är med henne. Hennes lillebror klarade sig utan några skador.

Hon ligger på Uppsalas sjukhus.
Igår var jag helt förstörd, och det spred sig genom familjen, så alla blev ledsna.


Himmelske fader,
bär det lilla barnet på din arm,
lindra smärtan,
svalka hennes sargade panna,
viska tröst i hennes öra.
Ge hopp till dem som vakar,
visa dem vägen.
Håll din hand över oss,
vänd ditt ansikte mot oss,
ingjut förtröstan,
värm våra hjärtan,
och tänd ett ljus att följa.



Men att vara ledsen, hur hjälper det dig?

Sofie, om du kämpar som du gör på planen när vi spelar, kommer du bli min vanliga, leende Sofie igen.