Idas idéer

Sofie, min Sofie, klarade av det! Hon har vaknat, och har stått upp, till och med gått omkring, pratat och ätit! Hon kommer att bli helt återställd.

Om du inte haft på sig sin cykelhjälm, hade du inte funnits kvar på denna jord. Tänk, att en frigolitbit med plast kan rädda ens liv.


Sofie, kära Sofie, vi tände 13 ljus för dig i kyrkan, vi bad varje ledig stund, vi tänkte på dig varje minut.
Tänk, att några ord först kan göra dig så olycklig, och sedan några andra ord i samma ämne, kan göra dig så lycklig.


Sofie, min kämpe, vi kommer och hälsar på dig på måndag. Jag hoppas jag kommer att se dig i ögonen, och djupt där inne, se Sofie, och ingen annan.

Om nu Gud finns, har han hjälpt dig, oss, din familj och alla som tänkt på dig, under denna förfärliga tid. Men om nu Gud finns, varför lät han denna tragedi (som lyckligtvis slutade bra) hända? Man säger att allt som händer har en mening, men vad var det för mening att du ska få lida?

Nu får vi koncentrera oss på dina föräldrar, och särskilt på din bror, som har gått igenom denna hemska händelse, det är väl OK?


Kära Sofie, jag är så lycklig för att du lever. Tack.